Efter 26 år möter jag min före detta kollega Per - Åke i hans kedjehus i Spånga. Håret har vitnat, men annars är han sig lik, pigg och vaken - en av de oförskämt alerta pensionärerna som vissa politiker retar sig på. Han tar emot mig hjärtligt och vi utbyter tankar om vår gamla skola, Västergårdgymnasiet i Södertälje och gamla kolleger som är borta sedan länge, avlidna eller skingrade.

Han blev övertalig efter bara ett år 1986 och flyttade till högstadiet, men ville inte jobba kvar i Södertälje eftersom resorna var besvärliga. Dessutom var han behörig i filosofi som inte finns i grundskolan. Vi var flera behöriga i svenska och filosofi så det var ont om utrymme.

Vi umgicks i rökrummet som var den trevligaste platsen i skolan, om än litet dimmig. Jag gjorde också en film tillsammans med en klass, tvåårig social linje. Den, filmen, handlade om Den dolda läroplanen och en rad av kollegerna spelade villigt med som olika lärartyper som eleverna skulle anpassa sig till. Per-Åke spelade "gruppchefen" som satte igång grupparbete med stor energi.

När han lämnade Södertälje hamnade han i Västerort, Tensta och Brännkyrka, men är nu pensionerad sedan några år.

Per-Åkes engagemang för svenskan utlöstes av ett uttalande 1998 av den dåvarande rektorn för Södertörns högskola där han hade hävdat att all undervisning lika gärna kunde ske på engelska.

Per-Åke satte in moteld. Det ledde till en artikel i tidskriften Målföret samma år (nedlagd 2007, förf.anm.) och aktiviteterna växte så småningom till hemsida och ett nätverk med hundratals medlemmar. Hemsidan Språkförsvaret kom igång 2002 och nätverket bildades 2005. Språkförsvaret drivs sedan 2011 som en förening med styrelse och årsmöten. Man arbetar med bevakning av svenska språket, artiklar inlägg, insändare och pressmeddelanden. Mestadels på nätet, men ibland anordnas seminarier som kan ha 25 – 120 deltagare. Sammanlagt nio stycken har genomförts. Det mesta välbesökta, på Goethe-institutet i Klara i Stockholm, hade Fredrik Lindström som dragplåster .  Språkförsvaret ställde som sin huvuduppgift 2005 att verka för att Sverige antog en språklag. I samband med att propositionen Bästa språket behandlades i december 2005, föreslog de borgerliga partierna att riksdagen skulle slå fast svenskans ställning i lag. Denna motion fälldes med ett par rösters marginal. Detta ledde bara till att språkdebatten intensifierades och under våren 2006 tog Leif Pagrotsky initiativ till ett möte med samtliga riksdagspartier för att försöka åstadkomma en bred uppgörelse.  Uppgörelsen stupade sedan på att Folkpartiet absolut ville ha med kravet på språktest för invandrare som det ändå inte blev något av.  Riksdagen antog 2009 Språklagen med svenska som officiellt huvudspråk. Det fanns sedan tidigare fem officiella minoritetsspråk enligt eu-modell; språklagen jämställde också svenskt teckenspråk med de nationella minoritetsspråken. Beslutet är helt i Språkförsvarets anda och det arbete som man bedrivit har gett tydliga resultat.

Det finns förstås flera exempel. Språkförsvaret uppmärksammade att regeringen som enda nordiska land av oklar anledning hade skaffat sig mailadresser på engelska. Här fick dock regeringen backa och nu har vår svenska regering svenska mailadresser.

Östergötlands marknadsbolag fick klartecken av Linköpings kommunfullmäktige att ta sig namnet East Sweden men fick ändra sig efter kritik. Det visade sig också att ingen annan ville ha det engelska namnet.

Arbetet med boken Svenskan, - ett språk att äga. älska och ärva har varit ett drygt arbete. Men det blev en fin bok som fått en hel del uppmärksamhet och nu pågår arbete för att ge ut en ny bok. Den boken bevakar engelska i reklamen. Inget säger att det säljer bättre med reklam på engelska. Inga undersökningar har genomförts i Sverige som skulle motivera att vissa reklaminslag i text och på film använder engelska som språk. Det finns undersökningar i andra länder, men de säger att några positiva resultatet inte finns.

Föreningen arbetar varken med språkriktighet eller som ett korståg mot engelskan utan verkar för att behålla svenskans utrymme och helst utvidga det och så även nordiska och andra moderna språk. Vi ska inte glömma att det finns större europeiska språk vilket dock inte märks i våra media och att USA:s ställning som ledande ekonomisk nation börjar hotas av såväl Brasilien som Indien och Kina, vilket medför att andra språk behövs i den allmänna globaliseringen om Sverige ska kunna fortsätta exportera och få ordning på handelsbalansen. Omkring år 2025 kan vi ha en helt annorlunda världsbild och då gäller det att hänga med.

Under tiden stretar Språkförsvaret vidare med stor tillförsikt och det är bara att önska lycka till och vänta på nästa bok och nästa debattinlägg.

Stefan Estby

(Svenskläraren nr 2/2012 - här med författarens tillåtelse)